För att kunna ta del av dagens samhälle som är uppbyggt med tanke på en läskunnig befolkning och för att inte misslyckas i skolan är det viktigt att kunna läsa. Den som idag inte är läskunnig anses ha ett handikapp. En av skolans viktigaste uppgifter är att lära barnen att läsa. Syftet med detta arbete var att undersöka om skolan skapar förutsättningar för att alla elever ska kunna lära sig att läsa. För att ta reda på det har jag studerat litteratur som berör ämnet och genomfört intervjuer med lärare som undervisar i läsinlärning. Genom intervjuerna ville jag ha svar på hur man arbetar med läsinlärning, om eleverna testas och hur testen i så fall följs upp och om lärarna anser att resurserna i skolan räcker till. Resultatet visar att man redan i förskolan arbetar med ett material som går ut på att träna den språkliga medvetenheten hos barnen. Denna språkliga medvetenhet är grunden för den fortsatta läsutvecklingen. I skolan väljer läraren vilken metod och material som hon vill arbeta med. Det som anses som viktigast i läsundervisningen är att alla elever får utvecklas efter sin egen nivå och att stöd sätts in tidigt för elever som behöver det. Om en elev misslyckas i den första inlärningen kan hans självvärdering ta skada, vilket kan få stora konsekvenser för det fortsatta lärandet. För att ta reda på vilken nivå eleverna befinner sig i läsutvecklingen är det vanligt att man använder test.