Att berätta en historia är en uråldrig tradition. En tradition som kommer att leva vidare hur långt tekniken än når. Om den berättandehistorien handlar den här uppsatsen. Där det i den här uppsatsen handlar om en lokalhistorisk berättelse som är ungefär 10 minuter lång och som är förberedd av en lärare och som sedan berättas för två niondeklasser. I den här uppsatsen så beskrivs det hur jag som författare har kommit i kontakt med en muntlig källa som vet att berätta hur det kändes när han stod och såg ett tyskt flygplan komma inflygande över Grums där han bodde och han för några timmar trodde att nu skulle även Sverige ockuperas av Nazityskland, på samma sätt som Norge blivit taget. Uppsatsen teoretiskadel handlar till stora delar om frågorna, var hittar man stoff till att bygga upp en lokalhistorisk berättelse ifrån, hur skall man gå till väga när man konstruerar en berättelse utifrån det material man har fått och hur placerar man in den historiska berättelsen i undervisningen. Den andra delen i uppsatsen utgörs av berättelsen och den tredje delen tar upp de reaktioner som eleverna gav på den berättelse de fick. Där fyra elever valdes ut och intervjuades om hur de hade uppfattat den berättelse de fick lyssna till. I den avslutande diskussion så berörs problemet med att placera in berättelsen som ett delmoment av undervisningen om andra världskriget. Hur skall man som lärare förhöra sig vad den enskilde eleven nått för ett förändrat historiemedvetande genom att höra berättelsen?