Syftet med denna undersökning är att ta reda på vad man gör i skolan för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter – dyslexi bland eleverna från 6- årsverksamheten fram till årskurs 3. Samt hur lärare och speciallärare arbetar med eleverna. Metoden som valts för undersökningen är kvalitativ. Undersökningen har gjorts i en kommun och intervjuerna har gjorts på tre av kommunens skolor. Sammanlagt har nio personer intervjuats: en tal-/specialpedagog, tre förskollärare, tre lågstadielärare och två speciallärare. Resultatet av undersökningen visar att man har en plan inom kommunen för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter - dyslexi bland eleverna. Man använder sig av olika tester för att upptäcka problemen. Förutom dessa tester observerar lärarna eleverna i det dagliga skolarbetet. Lärarna känner sig nöjda med de tester som görs och de har användning av resultatet i sitt arbete. När lärare och speciallärare arbetar med barn som har läs- och skrivsvårigheter - dyslexi är arbete med barnets självförtroende viktigt. Lärarna anpassar uppgifter utifrån vad eleven klarar av. Lärarna använder också kasettband och dator som hjälpmedel. Hos speciallärarna tränas läsning och skrivning. Speciallärarna varvar träningen med lekar och spel för att undervisningen ska bli roligare. Det fokuseras mycket på ljudning både vad gäller test och undervisning. Att undersöka om barn vet vad läsning och skrivning innebär verkade inte vara något som de intervjuade ägnade sig åt. Detsamma gäller undervisning om vad läsning och skrivning innebär.