Denna uppsats är en litteraturstudie vars syfte är att påvisa att berättelser och texter från andra kulturer är utmärkta komplement som pedagogiska redskap till religionsundervisningen och i detta fall islam. Berättelser som hjälpmedel behövs för att möta kraven i läroplanen gällande saklighet och allsidighet. Då det i religionsundervisningen som oftast råder teoretiska och pedagogiska oklarheter gällande andra livsåskådningar än den kristna, behöver religionsundervisningen kompletteras med andra metoder eller redskap utöver läroböckerna. Först i denna uppsats görs en tillbakablick där det didaktiska problemet behandlas, detta följs av att berättelserna sätts in i ett didaktiskt sammanhang, detta för att visa att de behövs för att tillmötesgå läroplanens och kursplanens syften och mål. Sist i uppsatsen behandlas 27 islamska och arabiska berättelser, för att beskriva islam som religion, samt för att beskriva muslimers levnadssätt och tro. I dessa 27 texter behandlas ett antal Korancitat i syfte att kunna arbeta fram etiska och moraliska ståndpunkter i skolan. En slutsats av arbetet är att berättelser från andra kulturer utgör ett bra pedagogiskt hjälpmedel där eleverna får hjälp att vidga sin kunskapshorisont och på så vis får tyda och tolka samt relatera sin egen och andras livssituation.