Elever med matematiksvårighet utgör en femtedel av alla elever i skolan och många av dem är elever med emotionella blockeringar inför matematikinlärning. Det finns få metoder och undersökningar att falla tillbaka på vilket gör ämnet intressant. I min studie utgår jag från att inlärning sker i ett samspel mellan eleven och omgivningen. Syftet med arbetet har varit att undersöka hur verksamma lärare i årskurs sju till nio uppfattar och hanterar problemet med emotionella blockeringar inför matematikinlärning. Mina frågeställningar som skall besvaras är hur lärarna förhåller sig till elever med emotionella blockeringar, vad de anser att orsakerna till de emotionella blockeringarna är och hur de menar att de som lärare kan påverka elevernas situation. Jag har gjort en kvalitativ studie byggd på intervjuer i samtalsform. I undersökningen ingick 16 lärare som är verksamma i årskurserna 7-9 på fyra olika skolor. Undersökningen visade att de flesta av lärarna var medvetna om emotionella blockeringar inför matematikinlärning och arbetade medvetet i sina relationer med eleverna för att motverka detta. Emotionella hinder kan vara svårt att upptäcka och att skilja från andra svårigheter eftersom de ofta uppkommer i samspel med annat. Lärarna var väl medvetna om känsloyttringar som kunde ha samband med emotionella blockeringar och visade med många exempel hur de försökte stötta dessa elever. Trots detta var de osäkra på i vilken grad de lyckades vända elevernas utveckling. De flesta lärare anser sig säkra på att det bakom emotionella blockeringar ligger otillräcklig matematikundervisning, andra svårigheter eller negativa tidigare erfarenheter. Lärarna har en god kunskapsbank att tillgå för att åtgärda problemen. Först och främst består innehållet av att skapa en positiv och bra arbetsmiljö, stärka matematikinlärningen och stärka elevens självförtroende.