Detta examensarbete handlar om hur fyra lärare arbetar med läsförståelse i de tidigare åren i skolan. Undersökningen bygger på observationer med efterföljande samtal och intervjuer i fyra klasser i år tre, fyra och fem. Syftet med undersökningen är att få reda på hur lärare tränar barn på läsförståelse i skolan. Samt om förståelsen har försämrats med åren som vissa utvärderingar visat. Jag har även tittat på hur resultatet i de nationella proven i år fem stämmer överens med lärarens bild av elevernas förmåga när det gäller läsförståelse. Resultatet visar att lärares bild av eleverna stämmer ganska väl överens med provens resultat. Däremot visar det sig att elever inte riktigt är rustade för den sortens frågor som proven tar upp. Undersökningen visar också att alla fyra lärare jag har observerat tycker att läsförståelsen är nyckeln till all vidare kunskapsinhämtning, och den är ett av skolans viktigaste uppdrag för oss som arbetar där. I undersökningen visar det sig att litteratursamtal är en metod som verkar hålla när man tittar på hur de nationella proven är uppbyggda. Elever bör tränas mer på den sortens frågeställningar och de bör få fler chanser till fria tolkningar av olika texter. Elever arbetar många gånger med att läsa texter och svara på frågor. Detta sätt att arbeta med läsförståelsen var slående vid alla mina besök. Öppna frågeställningar verkar vara ett bra sätt som elever bör få möta i skolan, eftersom de då tränas på att nå högre läsförståelse på ett mer reflekterande sätt. Vad jag förstår i och med den här undersökningen, utvecklas elever positivt i sin läsförståelse om de får läsa mycket olika texter, samtala om det de läst, och att de får göra tolkningar som har med deras egen erfarenhet att göra. Samtidigt är det av största vikt att elever får så mycket träning att de har chans att uppnå den kritiska läsarens nivå, vilken innebär att man klarar av att läsa bortom och mellan raderna. Nyckelord: Förförståelse, Inferensläsning, Litteratursamtal, Läsförståelse