Jag har i mitt arbete studerat hur man organiserar specialundervisning i två kommuner, en norsk och en svensk. I arbetet redovisas kort vad som står skrivet i skollag och läroplaner angående specialundervisning samt de kommunala dokumentens riktlinjer. Dessutom har jag intervjuat pedagoger för att få deras synpunkter på specialundervisning. Syftet var att försöka få fram om det är någon skillnad mellan kommunerna. Nationella sammanställningar visar olikheter, mellan länderna, i fråga om antal elever som är i behov av särskilt stöd. Det uppges bero på olikheter i lagstiftning, organisation och tillämpning. Min undersökning visar bl.a. att man inte har någon särskola i den norska kommunen. Man satsar också på personalsidan för att få ner antalet elever i specialundervisning. I den svenska kommunen centraliserar man särskolan. Det finns skillnader men också likheter som att man plockar ut elever från klassen för att undervisa dem enskilt eller i grupp och träna på sånt som är svårt för eleven. Det tycker flera av pedagogerna är det bästa oavsett om de är norska eller svenska.