Under min lärarutbildning fick jag under en tid den stora förmånen att arbeta tillsammans med en barngrupp som öppnade mina ögon för sagor och berättande. Mitt intresse för om och hur sagor skulle kunna användas i arbetet med barn växte, och jag började fundera över sagors djupare innebörd. Arbetet är ett försök att se om forskare och forskning anser att det finns en vinst med att läsa och berätta sagor för barn. Jag har även försökt ta reda på om det kan anses pedagogiskt försvarbart, utifrån forskning och läroplaner att använda sagor i undervisande syfte. Enligt den litteratur jag läst och från de forskare jag har hämtat uppgifter så verkar det som om sagor har en plats i pedagogiken. Men inte bara där, utan jag har funnit att sagor bl.a. kan ha ett terapeutiskt och socialt användningsområde. Dessutom verkar det som om barnen kan få idéer från sagor som de sedan använder sig av i den fria leken. Under en tre veckors period har jag genomfört ett projektarbete med en barngrupp bestående av sex barn i förskoleklass. Jag läste varje dag under tre veckors tid en saga. Dessutom dramatiserade jag en påhittad saga för barnen. Det gav mig möjlighet att studera hur barnen tog till sig sagor och vilka sagor de själva valde. Jag gjorde efter arbetet tolkningen att barn på något vis ser sagan som utan krav på prestationer från dem, och det gör att de kan slappna av och ta till sig budskap på ett som jag tycker harmoniskt sätt. Jag genomförde även en intervju av tio barn om deras syn på sagor och berättelser. Ur det kunde jag bl.a. utläsa att barn gärna vill höra ”läskiga” sagor men att de måste sluta lyckligt. Dessutom var det enligt min mening påfallande många barn som hade uppfattningen att man lär sig något av sagan, därför att i skolan ska man ”lära sig” och fröken gör inget som man inte lär sig något av. Arbetet var litet men tillsammans med projektarbetet och av litteraturen jag läst anser jag ändå att man ur det kan dra slutsatsen att på många sätt har sagor stor betydelse för barn.