Denna uppsats berör drama som pedagogiskt verktyg. Dock inte som eget ämne i skolan utan som ett hjälpmedel för att nå resultat inom andra ämnen. Att dramatisera betyder att gestalta en fiktiv handling i rummet med hjälp utav roller och rollspel. Syftet med denna uppsats är att jag som författare skall göra en årsbasis, en genomtänkt plan för ett historiaår med hjälp av dramapedagogik i årskurs fem. Detta syfte leder till frågeställningen som är enligt följande: På vilket sätt är drama ett pedagogiskt verktyg? Hur skulle detta kunna se ut i en femteklass under historielektioner? Med dessa frågeställningar i fokus har sedan en reflekterande litteraturstudie utförts och tillsammans med skolverkets läroplaner och styrdokument har ett årsbasis med ämnet historia blivit till. Dramapedagogik handlar om att sätta eleverna och deras aktivitet i centrum. För att kom dit måste man som ledare vara medveten om att en trygg atmosfär är nödvändigt för att över huvud taget det kreativa skall få ta sin början. Varje individ måste få komma till tals och känna sig betydelsefull. Drama gör eleverna mer sociala. Eftersom de är tvungna att utbyta tankar och idéer så byggs deras känsla för respekt och medmänsklighet upp. Kunskap om ämnet historia skall dock inte glömmas. Denna kunskap kommer automatiskt när eleverna själva får forska och experimentera med det föregångna. Känslan av dramat förstärker kunskapen vilket inte kommer att glömmas på hela livet. Den empatiska känslan förlöser eleverna att tänka i banor som sträcker sig långt längre än den kunskap man skulle ha åberopat utan dramatisering. Pedagogiskt drama är ett utmärkt hjälpmedel för att nå de mål som Skolverket vill att varje elev skall uppnå. Det handlar bara om att tillåta barnen få ta eget ansvar och dem möjligheten att själva få tillämpa sig kunskap.