Många av våra elever i skolan ändrar under grundskolans gång sin inställning till ämnet matematik. De flesta i de lägre årskurserna tycker att matematik är roligt och spännande, men högre upp i åldrarna tycker fler och fler elever att matematik är svårt och tråkigt. Jag är övertygad om att vi inte behöver ha denna negativa utveckling av elevernas inställning. Det var detta som fick mig att välja denna inriktning på min lärarutbildnings examensarbete. Frågeställningen jag har utgått ifrån är följande: Hur utfornmas matematikundervisningen och varför? För att få inblick i elevernas inställning till och känslor kring ämnet matematik, gjorde jag en enkätundersökning bland 52 elever i åldrarna 8-11 år. Eleverna går på två olika skolor, en fristående skola med montessoriprofil och en kommunal traditionellt arbetande skola. Viktigt för mig var också att ta reda på vad lärarna har för syfte med sin matematikundervisning och hur de arbetar med det material de har. Litteraturen jag valt att utgå ifrån arbetar mycket med att i undervisningen utgå från elevens erfarenheter och förutsättningar. Bertil Gran talar mycket om hur barn tar till sig information och bearbetar den till kunskap genom upplevelser som blir till erfarenheter. Han menar att individualiseringen som idag tillämpas sker på lärarens villkor snarare än elevens och att vi förväntar oss att eleverna ska uppleva det material vi presenterar på samma sätt som vi gör. Flera av författarna diskuterar vikten av att eleverna blir medvetna om sitt eget sätt att lära. Det är sedan där vi ska lägga utgångspunkten för all undervisning. Maria Montessori menar att vi måste lita på barnen vilja att lära, och att vår uppgift snarare ska vara att ge barnet förutsättningar för att det ska kunna ske än att undervisa det. Det finns många fler, och bättre, sätt att uppleva matematik än att räkna uppgifter i en lärobok. Henning Andersen utgår i sitt Waldorfpedagogiska undervisningssätt från kroppen. Detta görs genom att uppleva rytmer och dess nära släktskap till just matematik. För att kunna uppnå de mål som Lpo 94 och kursplanen för ämnet matematik satt, krävs att den traditionella undervisningen kompletteras med nya metoder och nytt material. Jag menar självklart inte att alla lärare inom den svenska skolan arbetar på samma sätt. Det jag menar är att klassrumssituationen kanske borde förändras utefter hur eleverna i dagens klasser fungerar och att vi kanske behöver förändra vår undervisning för att nå fram till fler. I mina intervjuer fick jag en känsla av att lärarna inom den traditionella skolan känner att de ofta får nöja sig med det material och det arbetssätt som skolan erbjuder. De har varken tid eller ekonomiska resurser att förändra den ganska stela situation som råder. Montessorilärarna jag intervjuade har ett arbetssätt som skiljer sig från den traditionella undervisningen. Då skall nämnas att de har färre elever per lärare och att matematikgenomgångar görs med högst 10 elever. De ser inte matematiken som uppgifter i en bok, utan som en stor helhet där allt har ett samband. Detta är den känsla som de, genom sitt sätt att se barnen och bemöta dem med respekt för individen och dess kunskaper, vill förmedla till sina elever.