Under min utbildning till lärare, inriktning Språk och lärande i ett kulturellt perspektiv, har jag, parallellt med mina studier, arbetat extra som vikarie och extraresurs på en skola med årskurserna F-3. Jag har då bland annat kunna följa elever med ett annat modersmål än svenska, i deras möte med det svenska språket. Hur upplever då dessa elever sina språkkunskaper? Det huvudsakliga syftet med detta arbete är att belysa hur barn, med annat modersmål än svenska, upplever sina språkkunskaper – hur det är att ha svenska som sitt andraspråk. Mina frågeställningar är : - Hur upplever barn, med annat modersmål än svenska, att det är att ha svenska som sitt andraspråk? - Hur upplever flerspråkiga barn sina språkkunskaper i sitt modersmål och svenska? Mot bakgrund av min problemställning valde jag att göra en kvalitativ intervjustudie med 4 elever i årskurs 2-3. Eleverna går på en skola i en mellanstor stad. Mitt urval har skett med utgångspunkt i elevernas erfarenhetsbakgrund vad gäller olika modersmål. De språk som barnen i mitt urval har som modersmål är holländska, rumänska, persiska och finska/italienska. De fyra barn som jag intervjuade hade olika förhållningsätt till sina språkkunskaper. Genom analys av barnens intervjusvar fann jag att flerspråkiga barn kan uppleva svenskan som sitt starkaste språk, sitt första språk, medan modersmålet blir barnets andraspråk. För att på bästa sätt kunna möta flerspråkiga barn och deras behov anser jag att skolan bör sträva mot att arbeta för ett samarbete över ämnesgränserna. Framförallt vad gäller modersmålsundervisning, svenska som andraspråk och annan ämnesundervisning i barnets egen klass.