Det vanligaste mönstret i vuxenblivandeprocessen är att först etablera sig på arbetsmarknaden för att sedan bli sammanboende och till sist förälder. Det hävdas att denna process idag är onödigt utdragen och att ungdomar hålls kvar i en ofrivilligt förlängd barndom. Syftet med studien är att se hur ungdomar som hålls i detta ”ingenmansland” förhåller sig till vad som är viktigt att lära sig inför det kommande vuxenlivet. 52 ungdomar i andra årskursen på ett samhällsvetenskapligt gymnasieprogram med ekonomisk inriktning i en mellansvensk stad har besvarat en enkät där de tog ställning till olika påståenden gällande tolv olika livsområden vilka de får värdera utifrån en fyrgradig likertskala. Resultatet analyseras utifrån fem områdesgrupper. Den grupp som innefattar yrkesliv och ekonomi, dvs. gruppen inriktning mot yrkesliv, har värderats högst av de undersökta ungdomarna. Därefter kommer den grupp som representerar inriktning mot sig själv. Gruppen, inriktning mot den sociala omvärlden, hamnar i en mellanposition medan gruppen, inriktning mot samhället, hamnar strax över gruppen, inriktning mot familjeliv. Gruppernas inbördes ordning bibehålls vid en analys av varje kön, även om områdena kastas om inom grupperna. En allmän iakttagelse är att flickorna visar större benägenhet att ge positiva svar än pojkarna som, i enlighet med detta, visar större benägenhet att välja det mest negativa värdet på likertskalan. Flickornas värden ligger därför i stort sett över pojkarnas förutom i sista gruppen där området samlevnad uppvisar bottennotering för flickorna. Förmodligen kan inte dessa elevers åsikter ses som representativa för en hel ungdomsgeneration, men väl för den grupp Lalander kallar ”omvärldsorienterade”, vilka kännetecknas av hög grad av skolmotivation, karriäristiska ambitioner och avståndstagande från ungdomssubkulturer.