Den här uppsatsen handlar om hur gymnasieelever på yrkesinriktade och studieförberedande program i årskurs 1 respektive årskurs 3 känner inför att tala offentligt d.v.s. i klassrummet när det gäller att hålla ett föredrag eller en redovisning. Genom ett enskilt nedslag på en specifik gymnasieskola försöker den här undersökningen utröna hur utbredd talängslan på olika program och i olika årskurser är. Dessutom ämnar den ge en inblick i hur stor roll klassens trygghet och sammanhållning spelar för hur eleverna upplever talsituationen samt om programinriktningen spelar någon roll för hur utbredd talängslan är och slutligen hur själva talsituationen upplevs av eleverna. För insamlande av data för undersökningen har jag använt mig av en enkät. Enkäten har besvarats av elever på en mellansvensk gymnasieskola där man har såväl studieförberedande som yrkesinriktade program. Resultatet av under- sökningen visar att andelen elever som uppger att de inte upplever sig känna av några symptom på talängslan varierar mellan 14% och 28%, vilket innebär att de flesta elever i alla klasser har någon form av talängslan. Bland eleverna på de yrkesinriktade programmen i årskurs 3 uppger 28% att de inte upplever några symptom på talängslan medan motsvarande siffra för de studieförberedande programmen endast uppgår till 14%. Således kan man säga att bland årskurs 3 elever tycks talängslan vara mera utbredd på studieförberedande än på yrkesinriktade program. Motsvarande siffror för årskurs 1 eleverna är 27% för yrkesinriktade program och 19% för studieförberedande program. Därmed måste slutsatsen bli att talängslan är mera utbredd på de studieförberedande programmen än på de yrkesinriktade programmen.