Betygssystem och betygens vara eller icke vara är ett ständigt återkommande tema i vår tids samhällsdebatt. 1994 fick gymnasieskolan en ny målstyrd läroplan (Lpf 94) och ett nytt mål och kunskapsrelaterat betygssystem. Det har nu gått tio år sedan det nya betygssystemet infördes och resultatet av reformen skall under de kommande sex åren utvärderas av skolverket genom besök ute på skolorna. Syftet med den här uppsatsen är att skapa förståelse för hur intentionerna och idéerna bakom det nya mål och kunskapsrelaterade betygssystemets har tillämpats inom kemiämnet vid kemiinstitutionen på en stor Svensk gymnasieskola. Studien är gjord utifrån en kvalitativ hermeneutisk metod och bygger på fyra intervjuer med erfarna lärare, som alla under den senaste tioårsperioden har undervisat i kemi vid den aktuella skolan. Studien visar att implementeringen av betygsreformen är begränsad till de strikt formella delarna och det tankegods, som gått att inlemma i den befintliga organisationsstrukturen och som samstämmer med lärarnas kultur och gemensamma värderingar. De delar av betygsreformens tankegods, som inom delar av grundskolan lett till förändringar i organisationsstruktur, sättet att planera och lägga upp undervisningen, förändrat synsätt på kunskap, ämnesöverskridande samverkan och elevgruppsorienterade lärarlag, har däremot inte fått fotfäste. Studien visar också att betygets sorterande dimension dominerar lärarnas syn på betygssystemet och hur verksamheten bör organiseras och genomföras. Därmed blir också deras praktiska tillämpning mer i linje med det relativa betygssystemet så som det utformades i början av fyrtiotalet.