Mitt intresse av och min nyfikenhet på den så kallade stödundervisningen i skolan gjorde att jag började fundera på ämnet. I mitt arbete undersöker jag hur skolan hjälper elever som inte klarade av de nationella ämnesproven i årskurs fem. Styrdokumenten lägger ett stort ansvar på skolan för dessa elever. Arbetets huvudsyfte var att kartlägga och utvärdera det särskilda stöd som skolan, enligt styrdokumenten, skall ge till dessa elever som inte blev godkända på de nationella ämnesproven i årskurs fem. Det var viktigt att få veta hur eleverna upplever problemet och också att fråga deras föräldrar om deras uppfattning. Jag har valt forskningsintervju och enkät som metod. Forskningsintervju visar sig vara den mest rekommenderade metoden när det gäller kvalitativ forskning och enkäten fungerar bra som ett komplement till arbetet som har att göra med föräldrarna. Arbetet gjordes i en skola i Mellansverige. Föräldrarna gav mig tillåtelse att intervjua deras barn. Alla data analyserades och som resultat fick jag veta att det finns stor vilja att ge eleverna mer och bättre stödundervisning, men pengarna räcker inte alltid för att göra så. Skolpersonalen arbetar aktivt för att göra vad lagen säger. Det kanske är så att stödundervisning borde ses som ett sätt att förebygga problem. För att göra det behövs mer personal eller färre elever i varje klass.