Läroplanens målbeskrivningar förklarar på flera ställen att det är viktigt att eleverna får en helhetssyn på ämnena och att det är lärarens skyldighet att samarbeta med andra lärare för att man ska nå dessa mål. Andra allmänna mål är att eleverna ska utveckla förståelse för andra människors sätt att tänka och leva samt att utveckla ett eget etiskt ställningstagande. Flera av målen inom ämnena religionskunskap och svenska betonar speciellt dessa mål och har i mångt och mycket ett liknande innehåll. Det är viktigt att försöka att inta ”den andres” perspektiv, där bl.a. litteraturläsning kan vara ett bra sätt. Därför ser jag det, som blivande lärare i ämnena svenska och religionskunskap, värdefullt att integrera dessa ämnen. Inför mitt kommande yrkesliv kommer jag att samarbeta med lärare som kanske inte har förståelse för sambanden. Anser man att det finns beröringspunkter mellan dessa ämnen? Vill man och kan man idag arbeta ämnesintegrerat mellan dessa ämnen? Det är några av de frågor jag ställt till fem lärare på en svensk gymnasieskola, för att få en förståelse för hur man tänker i den här frågan. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att man anser att det är viktigt att arbeta mer ämnesintegrerat och att man gärna vill arbeta mer ämnesintegrerat, men att man anser sig ha otillräckliga medel för att kunna göra det i den utsträckning man vill. Möjligen kan en anledning till att man inte arbetar ämnesintegrerat också vara äldre lärares ovilja att hitta nya arbetssätt.