Syftet med min uppsats är att genom studier av gamla svenska läroböcker i geografi undersöka hur rasbeskrivningar och rasfördomar har förändrats i geografiläroböckerna från slutet av 1800-talet och fram till slutet av 1950-talet. Uppsatsen är en undersökande studie, där jag har försökt att betona äktheten och tillförlitligheten i de texter som analyseras. Därför har jag citerat de olika läroböckerna och utifrån dessa citat dragit slutsatser. Dessutom är det viktigt att sätta in texten i sitt sammanhang d.v.s. i den tid då den är skriven. De läroböcker som jag studerat har varit från alla stadier och har utgivits under perioden 1886-1955. Läroböckerna har alltid spelat en central roll i undervisningen. De byttes sällan ut, och gjorde de det så var det oftast genom en ny upplaga av samma bok. Ett exempel på detta är Carlssons geografi, som kom ut första gången i slutet av 1880-talet och sista upplagan kom ut 1946 och den användes ända fram till 1960-talet. Mina frågeställningar är följande 1. Hur utbredd är förekomsten av rasbeskrivningar och rasfördomar i de svenska geografiläroböckerna? 2. Kan man se någon förändring i geografiläroböckerna efter 1946, när det gäller förekomsten av rasbeskrivningar och rasfördomar. 3. Finns det någon skillnad eller likhet i beskrivningen av de olika europeiska folken mellan de olika läroböckerna? 1. Rasfördomar och rasbeskrivningar förekommer i alla de läroböcker som jag har studerat. Men jag kan också konstatera att indelningen i de olika raserna är större och mer komplicerad i realskoleböckerna än i folkskoleböckerna. Dessutom blir indelningen mer utförlig ju yngre läroböckerna och den yngsta läroboken som är tryckt 1955 har den längsta och mest ingående beskrivningen av hur man skiljer de olika människoraserna åt. Rasfördomar hittar jag framförallt i de läroböcker som användes på realskolan och gymnasiet detta p.g.a. att eleverna fördjupade sig i geografiämnet och därmed fick läsa mer utförliga texter. Fördomarna är ganska omfattande och finns med till den lärobok som är tryckt 1946. I den yngsta läroboken, har dock de flesta fördomarna försvunnit. Den allt starkare nationalismen i Europa spelade också en stor roll när det gällde att beskriva de olika ländernas folk. Många av författarna anser att människorna som bor i Sverige är de ”bästa” och ju längre bort från Sverige man lever desto ”sämre” är man. Har man dessutom en annan hudfärg så nedvärderas man ännu mer. 2. I den sista boken som är tryckt 1955, alltså tio år efter andra världskrigets slut kan man dock se några förändringar. Boken innehåller det mest omfattande kapitlet om rasbeskrivningar i de undersökta böckerna. Det är en riktigt grundlig genomgång i hur man skiljer de olika raserna åt. Däremot har rasfördomarna minskat. Det är betydligt färre av dem än i de böcker som kom ut runt krigsslutet 1945. 3. Gemensamt för de flesta av läroböckerna är att de gör en grundlig indelning av Europas folk medan den övriga världen blir mer summarisk. Fler likheter är att de folk som bor närmast Sverige får fler positiva omdömen än de som bor längre bort. Även för Europas folk finns rasbeskrivningarna kvar under hela den studerade perioden med en viss utökning i den sista läroboken, medan fördomarna har minskat avsevärt i den sista läroboken. Jag kan även konstatera ett visst motstånd mot katolikerna i flera av läroböckerna. De beskrivs som förtryckare av befolkningen och att folket hålls i okunskap. Flera av läroböckerna tar upp olika särdrag som är utmärkande för de olika nationaliteterna i Europa. Oftast så överensstämmer även de här särdragen men vissa försvinner och i andrafall kommer det nya.