Utbrändhet är ett fenomen som uppmärksammats relativt mycket inom just läraryrket, då det är ett yrke i vilket många relationer hanteras i kombination med en ganska stor arbetsbörda. Den här studien syftar främst till att undersöka vilka tankar och attityder arbetande gymnasielärare har runt utbrändhet inom skolvärlden. I en undersökning baserad på djupintervjuer med sju lärare inom skilda ämnesområden studeras bland annat inställningen till skolledningens roll i arbetsklimatet, skillnader på stressnivåer mellan olika ämnen och synen på den egna arbetssituationen utifrån ett stressrelaterat perspektiv. I teoridelen definieras begreppet utbrändhet och en bakgrund till hur och varför problemet uppstår presenteras. Ett av uppsatsens delmål är även att finna lösningar på problemet, genom såväl litteratur som intervjuade lärare. Medias bild av den utbrända läraren visar sig kunna speglas i resultatet. Det råder ingen tvekan om att läraryrket är mycket utsatt även om yrkesgruppen delar problemet med en rad andra yrken såsom vårdyrken. Det finns en stor medvetenhet om att problemet existerar vilket i många fall leder till att cykeln ersätter bussen till arbetsplatsen och att lärarna får säga åt sig själva ordentligt att slappna av ibland. Synen på skolledningens arbete skiljer sig ganska markant. Några större skillnader på stressnivån mellan en nyutexaminerad lärare och en lärare med lång erfarenhet gör sig inte gällande, även om arbetssätten kan se mycket olika ut. Detsamma gäller för olika ämnen, även om språklärarna har ett extra stressmoment i de nationella proven. Vilken typ av lärare det är som blir utbränd är dock alla rörande överens om: den ambitiösa läraren.