Detta arbete är ett kvalitativt försök att belysa ”duktiga” gymnasieelevers situation i undervisningen. Duktigheten är enkelt definierad som elever som har det lätt att lyckas bra i skolans teoretiska ämnen. Den tar sin utgångspunkt i observationer i klassrumsmiljö där de duktiga särskilt har uppmärksammats. Dessa observationer strukturerades snart i två avgränsade problemområden av vilka arbetet fått sitt namn. Under rubrikerna hinder och stimulans sorterades de iakttagelser som gjordes och de nya frågorna som observationen gav upphov till. Iakttagelser och frågor fördes vidare till undersökningens andra steg. Som en andra, fördjupande fas genomfördes två intervjuer. De för intervjuerna utvalda eleverna var en på lektionerna verbalt aktiv ung kvinna och en mer tystlåten ung man. ”De talande” och ”de tysta” var två grupper som utkristalliserats under observationen; de två intervjuade representerade således inte bara varsitt kön utan även dessa grupper. Intervjufrågorna byggde på observationens struktur; indirekta och direkta frågor besvarades om vad som av dem upplevs som hindrande respektive stimulerande i skolan. Detta arbete visar att hinder för de duktiga i skolan kan vara ”stökiga” klassrum, grupp-arbeten, tidspress och den stress betygsjakten frammanar. Det som främst stimulerar de duktiga i skolan synes främst vara avsaknaden av ovanstående hinder. Mer direkt stimulans som nämns är betyg, beröm, kunskap och inspirerande pedagoger. Undersökningen visar, sin litenhet till trots, på elevernas individuella värld av hinder och stimulans.