Syftet med denna undersökning är att utröna hur lärare och elevers syn på svenskämnet framträder och hur de överensstämmer, samt om de olika skolformerna gymnasiet och folkhögskolan påverkar lärarnas syn. För att få fram lärarnas syn, var deras fokus ligger i svenskundervis-ningen, ska jag undersöka vilket av Lars–Göran Malmgrens tre svenskämnen: svenska som ett färdighetsämne, ett litteraturhistoriskt bildningsämne eller ett erfarenhetspedagogiskt ämne, som ligger lärarna närmast. Dessutom undersöka hur de arbetar och blir styrda i förhållande till kursplaner och styrdokument för respektive skolform. Ett annat syfte är att undersöka om min tes stämmer: att folkhögskolan är mer framåt och nytänkande i sin undervisning inom svenskämnet än gymnasieskolan, samt mer öppen för tematiskt arbete över ämnesgränserna. Denna uppsats grundar sig på en kvalitativ undersökning, och avgränsar sig till att bestå av två djupintervjuer med två lärare, och 67 stycken skrivloggar, varav 55 skrevs av gymnasieelever och 12 av folkhögskoledeltagare. Undersökningen är förlagd till en gymnasieskola inom Värmlands län och en folkhögskola i Mellansverige. I undersökningen framkommer det att läraren på folkhögskolan tenderar att ha en syn på svenskämnet som ett färdighetsämne. Visserligen stämmer mycket även in på svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne, men lärarens fokus i svenskundervisningen är starkast vid språkliga färdigheter. Läraren på gymnasiet verkar uppfatta svenskämnet som ett erfarenhetspedagogiskt ämne, om än inte fullt ut. Elevernas syn på svenskämnet överensstämmer till största del mellan folkhögskolans lärare och dennes deltagare, samt gymnasieläraren och dennes elever i årskurs 1. Eleverna i årskurs 3 hade en bred och utvecklad syn på svenskämnet som överensstämde när det gäller synen på skrivandet, läsandet och talandet med sin lärare. För övrigt verkade det inte som om skolornas olika form, med olika styrdokument och kursplaner, hade så stor betydelse när det gäller lärarnas syn på svenskämnet. Det verkar vara den individuella läraren som avgör. Vidare stämde inte min tes om att folkhögskolan är mer framåt och nytänkande i sin undervisning inom svenskämnet än gymnasieskolan. Det visade sig att läraren på den specifika folkhögskolan arbetade väldigt isolerat med svenskämnet. Min tolkning blir att svenskläraren på den aktuella folkhögskolan inte utnyttjade sin potential fullt ut. Denna tolkning gäller inte övrig verksamhet på den specifika folkhögskolan, eller folkhögskolor generellt.