Dagens skola är stadd i förändring vilket inte alltid uppfattas som positivt. Något som ändå är positivt är att skolan mer och mer fokuserar på ett dialogiskt klassrum där det inte bara är lärarens röst som hörs. En del av det dialogiska klassrummet är responsarbete. Responsarbete går ut på att eleverna ger varandra respons på det de skriver eller tänker. Vi formas genom samvaron med andra och jag har min ståndpunkt klar: responsarbete är utvecklande för alla inblandade. Vad tycker då eleverna om responsarbete? Syftet med detta arbete är att undersöka hur eleverna i en gymnasieklass uppfattar responsarbete. Tycker eleverna att responsarbete är givande? Vilka problem uppfattar eleverna att det finns med responsgrupper? Hur tror de att man kan komma bort från dessa problem? Jag har introducerat responsarbete i en gymnasieklass och sedan med hjälp av intervjuer, frågor och iakttagelser sammanställt hur eleverna uppfattade detta arbete. Eleverna hade tre olika responstillfällen och arbetade i olika stora grupper vid de olika tillfällena men hela tiden i rena pojk- och flickgrupper. Intervjuerna utfördes med två flickor respektive två pojkar, och enkätfrågorna är desamma som jag hade som bas vid intervjuerna och de delades ut till hela klassen. Jag diskuterar runt mina resultat och jämför med bl.a. Torlaug Lökkensgard Hoels undersökning på området: Skriva och samtala. Lärande genom responsgrupper. Det jag kom fram till var att de allra flesta eleverna ansåg att responsarbete var givande. Det var ingen som kunde specificera exakt vad som var bra men man fick idéer och tips av klasskamraterna. De problem man tog upp var att det var för ont om tid, för stora eller för små grupper samt att det kunde ha varit bättre struktur på arbetet. Pojkarna tyckte också att det var problematiskt med rena pojkgrupper eftersom detta ledde till dålig arbetsmoral. Lösningen på dessa problem ansåg eleverna följaktligen vara att de skulle få mer tid på sig, större eller mindre grupper, uppblandade grupper med både flickor och pojkar samt en tydligare struktur på arbetet. Mina egna slutsatser är att det behövs mer tid på alla plan. Tid att lära upp mig själv och eleverna. Det är tid som behövs för att man ska nå de positiva effekter som Hoel tar upp. Jag står dock fortfarande efter det här försöket fast vid uppfattningen att responsarbete är utvecklande för alla inblandade. Responsarbete ger också, enligt mig, ett flerstämmigt klassrum där alla är aktiva, inte bara läraren och de pratglada eleverna. Viktigast av allt: eleverna tyckte responsarbete var givande och kan mycket väl tänka sig att arbeta så igen.