Det här examensarbetet har i första hand tillkommit som ett resultat av mina egen önskan att ta reda på hur de elever jag skall arbeta med uppfattar historia, i och utanför skolan. Syftet med uppsatsen har, således, varit att undersöka gymnasieelevers historiebegrepp och uppfattningar om historiestudiets nyttor, i och utanför skolan, samt deras syn på hur skolans historieämne svarar upp mot deras uppfattningar. Här bör det nämnas att uppsatsen tjänar till att exemplifiera de sökta förhållandena och inte att bevisa dem statistiskt. Undersökningens resultat gör alltså inga anspråk allmängiltighet. Tillvägagångssättet för att besvara ovanstående syfte har varit att genomföra en gruppintervju. Förtjänsten med att använda sig av intervju och inte en enkät som metod står främst att finna i den spännvidd, det djup och den flexibilitet som bara intervjuformen kan erbjuda. Särskilt när det är människors uppfattningar som eftersöks är inte en i förväg iordningställd enkät tillräcklig flexibel för att motsvara de undersökningskrav som syftet medför. Dessutom är det möjligt att i en intervju vidareutveckla och förtydliga de intervjuades tankelinjer på ett sätt som inte går med en enkät. Emellertid innebär denna kvalitativa metod vissa begränsningar, särskilt i fråga om kvantifieringar. I detta examensarbete, som helt och hållet är av exemplifierande karaktär, har inte några generaliseringar gjorts utifrån de resultat undersökningen genererat. Intervjun genomfördes på den skola där jag också gjorde min praktik. De fyra elever som deltog i undersökningen gick alla andra året på det samhällsvetenskapliga programmet, dock med något skiftande inriktningar. Undersökningen föll mycket väl ut och jag fick tydliga svar på mina frågor. Resultaten rörande elevernas egna historiebegrepp visar att de varierar något mellan eleverna. Dock är alla överens om att historia avser det förflutna. Den variation som dock finns står att finna i huruvida eleverna ser en koppling mellan dåtid och nutid, samt i vilken mån de frikopplar sitt historiebegrepp från historieämnet i skolan. När det gäller elevernas uppfattningar om historiestudiets nyttor tyder resultaten på att de uppfattar både den förståelseaspekt som historiestudiet medför och de perspektiverande nyttorna, till exempel identitetsskapande och emancipatoriska förtjänster. Överhuvudtaget förde eleverna ett relativt avancerat och självständigt resonemang om historiestudiets nyttor. Svaren från undersökningsdelarna rörande vad eleverna uppfattar att skolan förmedlar i avseende på historiebegrepp och historiestudiets nyttor visar att de upplever att skolan inte förmedlar någon medveten bild alls. Eleverna erfar att det inte förekommer någon dialog överhuvudtaget kring dessa fundamentala aspekter av historieämnet. Istället indikerar resultaten att skolan, genom historieämnets utformning, praktik och ämnesurval, förmedlar ett indirekt historiebegrepp och en indirekt bild av historiestudiets nyttor. Eleverna uppfattar dock dessa som helt otillräckliga och inte alls överensstämmande med deras egna uppfattningar. Det finns emellertid ett undantag, den källkritiska aspekten. Undersökningen visar också, inte helt oväntat, att eleverna upplever att den konkreta undervisningen inte motsvarar deras historiebegrepp. De uttryckte att undervisningen tematiskt och urvalsmässigt inte överensstämmer med vad de uppfattar att historia ska vara. Detsamma gäller, med undantag av källkritiken, också deras uppfattningar om historiestudiets nyttor. Det tycks vara avsaknaden av en analytisk dimension som gör att eleverna upplever att varken förståelseaspekten eller de perspektiverande nyttorna inte realiseras i undervisningen.