Syftet med föreliggande arbete är dels att undersöka läroplanens syn på kunskap och bedömning, dels att göra en beskrivning av hur två svensklärare (som arbetar på det dialogiska sätt som Skolverket förordar) ser på sin undervisning och hur de förhåller sig till bedömning och betyg i svenskämnet. Skolverket förespråkar en s.k. A-miljö kännetecknad av dialog, delaktighet, reflektion och erfarenhetsbaserat lärande, där kunskap skapas och utvecklas i meningsfull samverkan med andra. Det är viktigt att föra en aktiv diskussion om vad kunskap är. Våra målrelaterade betyg ska mäta elevernas ämneskunskaper och bygga på en bred bedömningsgrund. Det nya betygssystemet innebär ett nytt sätt att tänka kring betygssättning, Skolverket konstaterar att det ofta brister i lärarnas samverkan och samarbete kring betygssättningen. Lärarna har inte fått tillräckliga förutsättningar att sätta sig in i och förstå systemet från början. Skolverket påtalar därför behovet av fortbildning. Skolverket konstaterar att det råder en rollkonflikt bland många lärare. Läraren ska både vara den som verkar för elevernas utveckling av social kompetens och samtidigt den som bedömer och sätter betyg på elevens kunskaper. En del lärare menar att man borde skilja på pedagogroll och domarroll genom att anlita bedömare utifrån. Andra lärare menar att konflikten med motstridiga roller borde leda till att betygen tas bort. I intervjuer av lärarna Alice och Ida framkommer att de delar den kunskapssyn som företräds i läroplanen. De har under sin lärarutbildning tagit del av den senaste forskningen kring undervisning och lärande. Detta tar sig uttryck i deras arbetssätt, där den breda dialogen är utgångspunkt för att skapa en meningsfull undervisning. Båda strävar efter att eleverna ska bli delaktiga i sin egen kunskaps- och bedömningsprocess. De utgår från en bred bedömningsgrund för betygen. I synen på de nationella proven skiljer sig deras åsikter. Alice tycker att hon har nytta av proven, medan Ida tar avstånd från de nationella proven. I övrigt använder de inte prov i sin undervisning. Varken Alice eller Ida upplever själva betygssättandet som problematiskt. Betygen ses som urvalsinstrument för kommande studier och sätts efter hur eleverna uppnått målen i läroplanen. Betygskriterierna ger god vägledning och samarbete med kollegor underlättar betygssättningen. På två punkter skiljer sig Alice och Ida från Skolverkets syn: det finns alltför få betygsnivåer, samt att den inre kunskaps- utveckling som eleverna genomgår inte ”får plats” i betygen. Betygen beskriver elevernas kunskapskvaliteter, men inte elevens personliga kvaliteter. Någon form av personliga omdömen skulle därför kunna vara ett komplement till betygen, anser både Ida och Alice. Denna sida av betygssättningen bör utvecklas vidare. Lärarutbildningen har också stor betydelse då den spelar en viktig roll för vår framtida skola. Didaktisk forskning måste nå ut till alla som studerar till lärare, samt till alla som redan är lärare. Hur ska vi få annars få den skola läroplanen förespråkar, en skola i A-miljö?