Syftet med denna uppsats är att undersöka hur några ungdomar förhåller sig till litterära skildringar från ”hög-” respektive ”lågkulturen”. Upplever de någon större skillnad i berättelsernas kvalitet? Vilken typ av berättelse föredrar de? Hur bör svenskundervisningen förhålla sig till den så kallade populärlitteraturen? Detta är några av de frågeställningar som jag hoppas besvara med detta arbete. Den metod som används är en kvalitativ undersökning där jag har fört boksamtal med fyra elever. Intervjuerna var halvstrukturerade då jag ville få fram spontana reaktioner på läsningen av de två noveller jag valt ut, en Allersnovell och en novell skriven av Stig Dagerman. Resultatet visar att de fyra läsarna skilde sig i sina tolkningar av Dagermans text. Ungdomarna hade ingenting emot att läsa novellen, men man kunde märka att de behövde handledning vid tolkningen av en sådan mångfacetterad text. Alla fyra föredrog Allersnovellen då den var lättläst och skildrade en vardag som de kunde identifiera sig med. Avslutningsvis tyder undersökningen på att både ”hög” och ”låg” litteratur behövs i undervisningen. Om man som lärare tillåter ungdomar att läsa lättare litteratur, finns stora möjligheter att intresset för litteratur ur kanon väcks. Med rätt handledning och boksamtal kan eleverna upptäcka att texter kan ge dem mer än njutning för stunden och därmed bli de kritiska och analytiska läsare läraren vill ha.