Skolans kontakt med arbetslivet har förändrats under senare år. När grundskolan växte fram som en nio-årig sammanhållen skola fanns det till en början regler i skolförordningen som styrde hur kontakterna mellan skola och arbetsliv skulle utformas, men sedan 1994 års läroplan kom i bruk, finns det inte längre några sådana regler. När skolans avstånd till arbetslivet ökar kan det bli till nackdel för de elever som inte har en teoretisk begåvning. För några av dem blir skoltrötthet ett akut problem och skolan måste vidta någon åtgärd. En sådan åtgärd är anpassad studiegång med viss del av tiden förlagd till en arbetsplats. Detta framstår ofta för eleven som en efterlängtad möjlighet att få utlopp för sina starka sidor. Men det finns också negativa konsekvenser av en sådan anpassad studiegång, och därför har den en mycket begränsad omfattning. Jag har i den här uppsatsen velat undersöka hur anpassad studiegång används i skolan idag.och vilka konsekvenser den får för den enskilda eleven. Därför har jag dels gjort en genomgång av litteratur som finns på området - fr a förarbeten till läroplaner och några uppföljningsstudier - dels en fallstudie av en elev som beviljats åtgärden. Vidare har jag velat belysa den roll studie- och yrkesvägledarna har i sådana här fall och därför intervjuat två vägledare. Några av de frågor jag velat belysa i intervjuerna är: är den anpassade studiegången till fördel för skolarbetet eller till nackdel? Hur upplever eleverna att få arbetslivsefarenhet? Kan den vara en hjälp för dem i deras framtida studie- och yrkesval? Kan skolan ta vara på de erfarenheter som eleverna får? Finns det alternativ till anpassad studiegång för skoltrötta elever? I uppsatsen redogör jag för hur åtgärden vuxit fram, vilka regler som kringgärdar användningen av den och hur den kan utformas i ett enskilt fall. Jag presenterar ett ärende där en elev beviljats anpassad studiegång och redogör för några konsekvenser det hittills fått för eleven. Den elev som presenteras har fått många positiva erfarenheter av sin placering i arbetslivet, men det finns en också en oro för att det han går miste om i skolundervisningen kan få negativa följder för gymnasievalet. Tidigare uppföljningsundersökningar visar också på vilken positiv effekt anpassad studiegång kan ha för elevernas självförtroende och för deras syn på skolarbetet. Men konsekvenserna av att man går miste om viss skolundervisning tycks ha fått ökad negativ betydelse under senare år. Kanske kan de aktuella förslagen om dels mer inslag av individuella studieplaner, dels att det inte är ett absolut krav med godkända betyg i kärnämnen för att få tillträde till exempelvis yrkesförberedande linjer på gymnasiet, vara steg i rätt riktning för dessa elever. Av läroplanerna framgår att man velat förändra studie- och yrkesvägledarnas roll i skolan under 90-talet, men att det hittills inte fått den avsedda effekten. Vägledarna har en nyckelroll när det gäller elever med anpassad studiegång och den oklarhet som nu gäller omkring skolans arbetslivskontakter kan innebära en nackdel för dessa elever. Det finns tyvärr mycket få undersökningar som beskriver hur skolan idag stödjer skoltrötta elever och därför vore det önskvärt med fler studier på området.