Hjärnor, och levnadsvillkor ser ut på olika sätt och vi människor fungerar olika. Därför behöver det inte betyda att hjärnans annorlunda utseende är den stora ”boven” då det gäller DAMP/ ADHD problematik. Det kan finnas flera orsaker till att barn uppvisar denna problematik, och det finns människor som anser att problemen är uppförstorade, andra är kritiska till det stora antalet diagnoser som idag ställs. Ett som är klart är dock att det är svårt för de individer som inte fungerar på ett genomsnittligt sätt att klara samhällets krav och förväntningar. Detta arbete syftar till att redovisa två olika sidor av DAMP/ ADHD debatten, påvisa attityder som kan finnas hos lärare gentemot diagnosticerade elever, vikten av diagnoser, om de ska betraktas som redskap eller gissel samt om de leder till någon form av åtgärder. Metoden som använts har varit en enkätundersökning bestående av två delar som lämnats ut bland lärarna på en treparallellig högstadieskola på en ort i Mellansverige. Resultatet av den enkätundersökning (som besvarades av 13 lärare) visar bl.a. att diagnoser är viktigare än vad man vill att de ska vara, och ska diagnoser verkligen behövas för att barn med svårigheter ska få hjälp i skolan?