Tidigare studier visar att mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och att orsakerna går att relatera till vår könsmaktordning. Inom vårt rättssystem anses principen om objektivitet vara viktig. Flera forskare har emellertid visat att traditionella könsföreställningar konstruerar manligt och kvinnligt och påverkar lagstiftning och rättshantering, bland annat i våldtäktsmål och i mål om lönediskriminering. Jag har dock inte funnit någon svensk forskning som i detalj behandlar rätten ur ett könsperspektiv i fall som gäller mäns olika slags våld mot kvinnor i nära relationer. Genom en kvalitativ rättsfallsanalys har jag försökt ta reda på om kön konstrueras i rätten även i sådana mål och hur det i så fall går till. Mitt resultat visar att rätten, i mål som gäller mäns våld mot kvinnor i nära relationer, inte är objektiv. I den praktiska rättstillämpningen ställs olika krav och förväntningar på män respektive kvinnor. I domstolen konstrueras kön utifrån en traditionell och stereotyp syn på kön utan någon ansats till problematisering, vilket bidrar till att upprätthålla och reproducera könsmaktordningen. De hårda bevisreglerna i brottmål visar sig slå hårt mot kvinnor i dessa mål och stämmer dåligt överens med kvinnors erfarenheter. Min analys visar därmed genusrelationens stora betydelse både i lagstiftning och rättshantering i fall som gäller mäns olika slags våld mot kvinnor i nära relationer.