Att kunna bestämma över sitt liv anses för de flesta människor i vuxen ålder som självklart. Personer med omfattande funktionshinder kan ha svårigheter att utöva självbestämmandet i sitt liv. Personlig assistans, som lagstadgades 1994, skulle öka möjligheten till självbestämmande och inflytande över livet för funktionshindrade. För de personliga assistenterna har rollen delvis varit oklar. Syftet med detta arbete var att öka förståelsen om självbestämmande inom personlig assistans ur funktionshindrades och personliga assistenters perspektiv. Jag ville urskilja möjligheter och begränsningar. Eftersom syftet var att öka förståelsen blev metodvalet en kvalitativ intervjustudie med inspiration av hermeneutik och grundad teori. Resultatet visar att organisatoriska- och tidsaspekter ofta utgör en begränsning. Utifrån resultatet har jag också försökt att skapa en modell för hur funktionshindrade kan hantera självbestämmandet. Den känslomässiga acceptansen av funktionshindret verkar ha avgörande betydelse.