Syftet med denna undersökning har varit att få en ökad förståelse om hur några chefer inom kommunal äldreomsorg får kunskap om Lex Sarah, hur de definierar och hanterar ”allvarligt missförhållande” samt hur de upplever lagen. Mitt intresse till undersökningen har sin grund i en artikel som behandlade oklarheter kring lagen Lex Sarah. Undersökningar som Socialstyrelsen och Länsstyrelsen hade gjort visade att lagen var krånglig och svår att använda enligt vårdbiträden och undersköterskor inom äldreomsorgen. De förlitade sig till att ”chefen” skulle känna till lagen. Undersökningen är gjord kvalitativt genom enskilda samtal och utgår ifrån fenomenologin och en fenomenologisk ansats. Metoden går ut på att finna innebörden i resultatet. För att undvika missuppfattning spelades samtalen in på band. Resultatet visade att cheferna kände till lagen men det var få som använde sig av den i det dagliga arbetet. Deras definition av ”allvarliga missförhållanden” var kränkning, fysiskt, brister i hygien och omvårdnad samt ekonomiska övergrepp. Cheferna menade att det inte förekommer ”allvarliga missförhållanden” men resultatet visade att alla hade varit i kontakt med Lex Sarah. Det framkom också i resultatet att lagen tolkas olika och cheferna önskar mer tydliga instruktioner om vad som är ”allvarligt” och inte. Cheferna upplevde lagen som en trygghet. Jag vill framhålla att resultatet inte kan ses som allmängiltig för alla chefer inom kommunal äldreomsorg eftersom undersökningen endast omfattar fem av dem. Det har varit intressant att genomföra undersökningen och nya frågeställningar kommer fram. Till exempel vore det intressant att undersöka hur personalgrupper mår efter att de har anmälts för ”allvarliga missförhållanden” och hur hanteras deras fortsatta stöd.