Syftet med denna c-uppsats är att få en större kunskap och förståelse för hur äldre människor ser på sina sociala relationer och hur dessa påverkar deras välbefinnande. De frågeställningar som vi utgått ifrån är: Vilka faktorer påverkar äldres sociala relationer? Förändras de sociala relationerna under ålderdomen? Hur upplever de äldre att de sociala relationerna påverkar deras välbefinnande? Vår metodologiska utgångspunkt har varit kvalitativ med en fenomenologisk forsknings- ansats. Datainsamlingen har skett genom intervjuer som var halvstrukturerade. Från vårt teoretiska material har vi konstruerat en teoretisk modell av vilka faktorer som påverkar förekomsten av sociala relationer. De faktorer vi såg var: ensamhet, socialt nätverk, aktivitet, fysisk hälsa och boende. Dessa fem faktorer har i sin tur samband med personlighet som blev det centrala i vår modell. Sambandet består av den äldres beskrivna och upplevda situation som i sin tur skapar möjligheter till sociala relationer. Denna teoretiska modell har vi provat i vårt empiriska material. Genom intervjuerna med de äldre påtalades det att de sociala relationerna förändras i och med åldrandet. De sociala relationerna upplevs ha en stor betydelse av de äldre för att de ska må bra vilket i sin tur ger välbefinnande. Utifrån vår analys kan de äldres välbefinnande i stort ses som en funktion av personligheten. Med personlighet menar vi något man bygger upp under hela livet och att den är föränderlig. Personligheten uttrycks genom det man mer konkret tänker, tycker, gör, säger, känner, vet med mera.