Personlig assistans har nu funnits i tio år och vi tyckte det skulle vara intressant att ta reda på hur de personliga assistenterna ser på sitt arbete. Vårt syfte med uppsatsen var att undersöka hur personliga assistenter upplever mötet med och relationen till den sociala omsorgstagaren och hur de personliga assistenterna ser på sin arbetssituation. Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie av fem personliga assistenter som har arbetat som personliga assistenter i minst två är i olika kommuner. Vi valde öppna reflexiva intervjuer som spelades in på band. Vi gick ensamma dit. En fenomenologisk ansats har använts vid analyserna av material. Resultatet sammanställde vi genom fyra olika fenomen. Dessa blev: ”förhållningssätt”, ”möten”, ”arbetets glädje och påfrestningar” samt ”meningsfullhet”. Sammanfattningsvis visades att de personliga assistenterna trivdes med sitt arbete och hade goda relationer till sina sociala omsorgstagare. De såg dem som subjekt där ömsesidigheten i mötet var av stor betydelse. De personliga assistenterna uppgav att de hade stor betydelse och visade respekt för de sociala omsorgstagarna. De personliga assistenterna ansåg sig vara flexibla och anpassningsbara. De hade en rak och ärlig kommunikation med den sociala omsorgstagaren och om problem uppstod löste de dem tillsammans. För flera av respondenterna passade arbetstiderna bra ihop med deras familjesituationer. Undersökningen har gett oss ny och djupare kunskap om hur det är att jobba som personlig assistent.