Syftet med denna studie har varit att med hjälp av kvalitativa intervjuer belysa de arbetslösa invandrarakademikernas egna tolkningar av den verklighet som de levt i. Jag ville förstå deras inställning till arbetslöshet och hur det påverkat dem både ekonomiskt, socialt och hälsomässigt. Som ett underlag till arbetslösheten ligger socialbidraget, där upplevelser av skam och skuld har blivit väldigt påtagliga. De sex intervjuade har drabbats av 1990-talets ekonomiska kris. Under en relativt lång period har Sverige haft en hög arbetslöshet där de homogena invandrargrupperna drabbats som mest. De intervjuade levde under svåra omständigheter och hade ingen annan inkomst än socialbidrag. De berättade om sina upplevelser av att bli nedvärderade för att man är arbetslös och medellös som kan ge upphov till känslor av skam. Skam har även framkallats av känslan att vara mindre värd eller vara underlägsen andra. Socialbidraget kan tolkas som ett misslyckande där individens förmåga sätts i fokus att inte kunna försörja sig själv. Många upplever detta som kränkande att myndigheterna vill ha kontroll över deras liv. Känslan att vara beroende tycks vara kopplad till bidragets form. Med hjälp av modernitetsteorier har jag försökt förstå de arbetslösas samhällsutveckling. Modernitet och marginalisering hör ihop och resultat i studien pekar på att moderniteten inte alltid kan sägas vara tillämpbar på de arbetslösa invandrarna. I Sverige spelar fortfarande den sociala och etniska bakgrunden stor roll för vem som blir arbetslös och därmed marginaliseras. Trots begränsningar i min studie anser jag att jag uppnått mitt uppsatta syfte och mål, att få en ökad förståelse för arbetslösa invandrarakademiker.