Aldrig tidigare har så många människor i Sverige varit långtidssjukskrivna för utbrändhet som idag. Utbrändhet är ett vetenskapligt ungt begrepp som dök upp under mitten av 1970-talet. Forskningen kring fenomenet och dess orsaker har sedan dess ökat kraftigt. Christina Maslach, som är den mest kände forskaren inom området, menar att kärnan i utbrändhet består av tre komponenter såsom emotionell utmattning, nedsatt prestationsförmåga samt depersonalisering eller cynism. Hon menar att utbrändhet är ett problem vars orsaker främst går att finna i arbetslivet, medan andra forskare anser att utbrändhet inte enbart handlar om arbetsförhållanden, utan om ett samspel mellan individuella, mellanmänskliga och organisatoriska faktorer. I flertalet av de studier som genomförts när det gäller utbrändhet är det framförallt uppkomst, förekomst, kännetecken och orsaker som varit i fokus. Det vi saknar i forskningen kring ämnet är en djupare förståelse för de utbrändas situation. Vi vill med denna uppsats beskriva enskilda människors upplevelse av sin utbrändhet, samt det bemötande de upplever sig ha fått, av både professionella och andra mer närstående personer, under sin sjukskrivning. För att uppnå uppsatsens syfte har vi utgått ifrån kvalitativ metod i form av djupintervjuer med sju personer som varit eller är långtidssjukskrivna på grund av utbrändhet. Studien visar att sjukdomstiden för de flesta av respondenterna bland annat präglats av en emotionell pendling, förlorad kontroll och en ökad känslighet för krav. Flera av respondenterna beskriver hur de emotionella påfrestningarna leder till en förändrad självkänsla och en ökad osäkerhet över vem man är. Utbrändhet är ett tillstånd med diffusa symptom som ofta förblir osynliga för gemene man. Detta bidrar till att de utbrändas situation kan te sig mycket komplex. Av respondenternas berättelser framkommer att dagar då de mår bättre och orkar ta del av det sociala livet finns risken att de uppfattas som om de vore friskare än vad det egentligen är och möts då av ett ifrågasättande och en misstro från omgivningen. Om respondenterna istället visar sin svaghet och oförmåga, uppkommer känslor av mindervärde och utanförskap. Utbrändhet innebär ofta en kris för dem som drabbas, vilket är något som respondenternas berättelser visar. Dock har samtliga berättat om att denna erfarenhet också har inneburit att de fått ett annat perspektiv på sin tillvaro och sina liv. Respondenternas upplevelse av bemötandet, från både närstående och professionella, varierar både från individ till individ, men också över tid. Bemötandet och stödet från de närstående har mestadels varit positivt där den nära omgivningen, visat förståelse eller en vilja till förståelse och empati. Då det gäller de professionella aktörernas bemötande har det upplevts vara både bra och dåligt. Bra i de fall då respondenterna har blivit bemötta med förståelse, lyhördhet och respekt, men sämre i de fall då förhållandena varit de motsatta. Att bli bemött med förståelse och empati, av både närstående och professionella, har visat sig vara av stor betydelse för respondenterna. Ett bra bemötande bidrar till att de känner trygghet och upplever sig bekräftade i sin situation, vilket är något som stärker deras självkänsla och självbild. Ett bra bemötande har visat sig vara en stor hjälp i läkningsprocessen.