Bakgrund: Ämnet är relevant att diskutera eftersom folkhälsan är aktuellt på alla nivåer i samhället, från individ- till samhällsnivå. Det handlar främst om de ökande sjukskrivningarna, vilka belastar såväl arbetsgivare som samhälle. Regeringen är medveten om att folkhälsan i Sverige har blivit en klasskillnad och har skapat nationella folkhälsofrämjande mål för att samhället ska samverka mot en bättre folkhälsa. Det rör sig om att förankra, implementera, dessa mål och idéer hos myndigheterna och dess medarbetare för att de tillsammans ska arbeta åt samma håll. Implementering sker när politiska beslutsfattare vill få organisationerna att anpassa sig till förändrade förhållanden. För att lyckas med implementering av åtgärdsprogram måste de vara korrekt och tydligt utformade för att få effekt. Det krävs även resurser i form av personalkompetens och pengar. Det är intressant att titta på implementeringens effekter i beslutsfattarens egna organisationer eftersom det är där det först avspeglar sig hur tillämpningen av rekommendationerna utfaller. Problemformuleringen lyder: Hur har regeringen, som har det största ansvaret över myndigheterna, lyckats implementera Mål 4, om ökad hälsa i arbetslivet på myndighetsnivå? Undersökningens upplägg och genomförande: Jag gick via regeringens hemsida, vidare till departementen och ytterligare till varje statlig myndighet. Implementeringsproblematiken är lättast att titta på hos dessa myndigheter då de arbetar direkt under regeringen och det är där resultaten först visar sig. Jag började med att koda materialet, därefter skapade jag kategorier och det innebär att finna begrepp som var relevanta för min frågeställning. Slutligen gjorde jag en tolkning. Tolkningen genomförde jag genom att sätta in kategorierna i relation till mitt undersökningsmaterial. För att få ämnet för uppsatsen hanterbart avgränsade jag mig till statliga myndigheter och valde bort statliga bolag, organisationer och nämnder. Resultat: Sammanfattningsvis har det gått att sätta in de statliga myndigheterna i fyra olika grupper. Dessa grupper kännetecknar hur väl regeringens mål mot ökad hälsa i arbetslivet har nått ner på myndighetsnivå. Grupperna är: ”De folkhälsosamma myndigheterna” kännetecknas av att arbeta mot människorna i samhället, praktiskt medan gruppen ”Mer framåttänkande mot bättre folkhälsoarbete” arbetar mer teoretiskt mot samhället. ”De bristfälliga myndigheterna” och ”Frånvaro av arbetsmiljö- och friskvårdspolicy” har inte några tydliga kännetecken, utan är en blandning av de två grupperna som nämnts tidigare. Slutsats: Med utgångspunkt i regeringens folkhälsomål har den övervägande delen av de analyserade myndigheterna en godkänd arbetsmiljö- och friskvårdspolicy. Utifrån implementeringsbegreppet har regeringen lyckats få ut sitt budskap på myndighetsnivå till viss del. Men redan i ett urval av 20 myndigheter påvisas brister i arbetsmiljö- och friskvårdspolicyn och troligtvis brister det hos betydligt fler.