Vi har gjort ett arbete om frivilligorganisationer där syftet varit att granska de bakomliggande värderingar och motiv som gör att människor finner det värt att satsa tid och engagemang på frivilliga insatser i samhället. Vår frågeställning preciserade vi till att gälla vad som driver människor att arbeta frivilligt inom föreningar och organisationer. I vårt arbete med att analysera intervjuresultaten och relatera det till teorin fann vi tre huvudsakliga områden som kan beskriva detta fenomen. Det handlar i stora drag om följande: - Upplevda behov och livskvalitet hos individer - Frivilligarbeteskultur och traditioner - Personlighetsdrag/inställning till arbete Vår slutsats är att frivilligt engagemang föds och organiseras utifrån upplevda behov, endera för hjälparen eller hjälpmottagaren. Detta innebär i sig inte att det utesluter ett generaliserat utbyte där båda parter får behov tillgodosedda genom den sociala relation som verksamheten innebär. Behov kan också förändras över tid varför engagemanget också kan se olika ut vid olika perioder i individens liv. Vi fann att strävan efter att uppleva livskvalitet i någon form är genomgående för all frivillig verksamhet. Livskvalitet är dock olika beroende på individens värderingar och upplevelser. Under arbetets gång har vi också funnit att frivilligsektorn omges av mycket traditioner och att en speciell kultur råder runt frivilligorganisationer. För många är frivilligt arbete en livsstil till vilken man fostrats och som man ser som ett självklart samhällsansvar. En stor del av de människor som vi intervjuat kan inte se när engagemanget började eller någon tidpunkt där man gjort ett aktivt val. De beskriver snarare hur de vuxit in i ett sammanhang där föräldrar eller andra närstående haft en aktiv del. Vi fann att dessa traditioner sträcker sig över generationsgränser och att ungdomar fostras till ett förhållningssätt av de äldre. Tanken om att varje individ är en del av ett större sammanhang och därmed är ömsesidigt beroende gör att man upplever ett ansvar för sin omgivning. Detta ansvar sträcker sig ofta över en längre tid än individens livslängd. Det generaliserade utbytet innebär att individen själv drar nytta av det som tidigare generationer utfört medan de själva lägger grunden för framtida generationers välfärd. Det innebär att alla får något i utbyte men det är inte viktigt vem som är hjälparen. Under tiden som arbetet vuxit fram har vi funnit att de personer som engagerar sig i frivilligt arbete har vissa gemensamma drag. För att göra en grov generalisering, åtminstone i organisationernas ledande positioner, handlar det oftast om driftiga människor som har en stor kapacitet och höga ambitioner. Det är människor som är kreativa och som drivs av en vilja att förändra livssituationer. Genom samarbete och ett kollektivt tänk tar de tillvara varandras gåvor och resurser och når på detta sätt betydligt högre resultat än vad enskild individ kan uppnå. Den genomsnittlige frivilligarbetaren verkar också ofta vara en person som är engagerad i många olika verksamheter då de har en generös och ansvarstagande attityd. Det finns ett ordspråk som vi tycker verkar beskrivande på personligheten för den traditionelle frivilligarbetaren och som vi vill avsluta vårt arbete med. Det lyder enligt följande: Om man vill ha någonting gjort så bör man fråga den som har mycket att göra, för de andra har inte tid.