Naturvetenskapen har under en längre tid varnat för konsekvenserna och problemen av en förstärkt växthuseffekt. FN beslut är tagna och handlingsplaner är utförda för att försöka minska orsakerna till problemet. Medborgarna ibland annat Sverige har informerats genom olika kanaler. I Naturvårdsverkets senaste kampanj uppmanades också folket till individuell handling. Samhällsvetenskapen, inklusive sociologin, har flera viktiga uppgifter att fylla inom detta problemområde. Det är människan och det mänskliga samhället som är orsaken och lösningen på miljöproblemen. Därmed kan sociologin bidra med kunskap om flera viktiga aspekter i lösningarna av miljöproblemen. Den här uppsatsens inriktning består i att söka olika sociala och socialpsykologiska aspekter som utgör hinder för individens handlingar i stävjandet av växthuseffekten. De teoretiska utgångspunkterna är hämtade från tre etablerade sociologer: Rolf Lidskog, Ulrich Beck och Anthony Giddens. De har stor kunskap om de sociala faktorerna inom miljöproblemsområdet och utgör en ledande diskursfalang i Europa inom miljöorienterad sociologi. Ett empiriskt underlag om hur det svenska folket ser på problemet ligger också till grund för studien. Materialet har diskursanalyserats. Metoden anser jag vara lämplig för att granska teoretikernas böcker som en slags källkritik och för identifiering av olika förklaringsaspekter, men också för att identifiera den sociologiska diskursen. Metoden lämpar sig väl för att förklara svenska folkets uppfattningar, som ligger till grund för handlandet. Växthuseffektens orsaker och verkningar är osynliga för våra sinnen. Våra uppfattningar om fenomenet bygger på vetenskapliga undersökningar, som i sin tur bygger på teorier och modeller. Resultatet av undersökningarna tolkas och vidarebefordras genom flera led. Därmed blir vår verklighetsbild om fenomenet till stor del grundat av olika diskurser. Det empiriska materialet visar att människor är relativt medvetna om problemet och dess orsaker, men man tappar dock kunskap om fenomenet. Man anser sig öppna för förändring, men är själva relativt handlingsobenägna. Resultatet påvisar flera grunder för detta. Som individ är det mycket svårt att med sina sinnen upptäcka problemet och dess orsaker. Det utgör i sig ett hinder. Man måste istället få expertutlåtanden för att varsebli det. Hur man får information och hur man tolkar det spelar en stor roll för handlingsutgången. Hur man har socialiserats påverkar tolkningen, liksom hur situationens kontext ser ut. Socialpsykologiska faktorer som försvarsmekanismer och så vidare påverkar också. Människan konstruerar, (enligt teoretikerna), sin verklighetsbild enligt ovan nämnda faktorer, vilken ligger till grund för handlingen. Men också grupptryck, normalitetstillhörighet, strukturer i samhället m.m. blir till hinder för individens handling. I fallet med växthuseffekten, räcker det inte med att sluta köpa en detalj eller undvika en handling; det krävs livsstilsförändringar i alla samhällen. Det vill säga att både individens handlingar och samhällenas strukturella utformning måste ändras, med tekniska lösningar. Det sistnämnda utgör det största hindret för individen.