Uppsatsen behandlar hur den parlamentariska partipolitikens diskurs om förhållandet mellan könen i samhället förhåller sig till tre teman – jämställdhet, könsroller samt arbete. Jag har valt att behandla samtliga riksdagspartiers partiprogram samt ett antal motioner som mer ingående behandlar ämnet. I behandlingsprocessen av dessa har jag valt att använda mig av diskursteorin som metodologisk och teoretisk utgångspunkt. Jag har arbetat med materialet utifrån följande två frågeställningar: * Hur förhåller sig diskursen till de tre teman (jämställdhet, könsroller samt arbete) som jag har valt att studera? * Hur beskrivs förhållandet mellan könen i samhället inom nämnda diskurs? Diskursen tar sin utgångspunkt i att det inte råder jämställdhet mellan könen i samhället och att detta måste förändras. Ordet jämställdhet har en grundbetydelse inom diskursen som kan sägas vara, när kvinnor och män har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället och i privatlivet råder jämställdhet. Diskursens aktörer är dock oeniga om vad som är den ”bästa” vägen till ett jämställt samhälle. Det finns tecken som tyder på att aktörerna kopplar jämställdhetsbegreppet till vad som kan kallas ”den grundideologiska partidiskursen”, t.ex. den moderata partidiskursen eller den socialdemokratiska partidiskursen. Ordet jämställdhet får därmed olika innehåll trots att grundbetydelsen är den samma. Diskursen behandlar sällan frågor som rör vilka roller kvinnor och män spelar i upprätthållandet av det ojämställda samhället. Sådana frågor förskjuts ofta till det så kallade diskursiva fältet. Vidare har diskursen ett vagt förhållningssätt till uttrycket könsroller. Samtliga aktörer är mer eller mindre överens om att dagens könsroller på ett eller annat sätt måste förändras. Uttryckets innebörd behandlas dock sällan vilket får till följd att det är svårt att få något grepp om vad aktörerna och diskursen vill förändra. Diskursen gör överhuvudtaget inte några anspråk på att förklara i klartext vad könsroller innebär eller vad som producerar och reproducerar dem. Jag tolkar det som diskursens användande av könsroller är ett bekvämt sätt för aktörerna att understryka att man vill att förhållandena mellan kvinnor och män skall förändras utan att behöva gå in mer i detalj vad man menar. En anledning till detta vaga förhållningssätt till uttrycket könsroller kan tänkas vara att det inom forskningen och överlag i samhället finns en stor oenighet om vad i kvinnors respektive mäns olika beteende som är socialt eller biologiskt betingat. När det gäller diskursens behandling av arbete åskådliggör den det faktum att kvinnor generellt sett har lägre lön och position än män. Diskursens parter är, trots de ideologiska skillnader som finns mellan dem, överens om att det är kvinnor generellt sett som förlorar på dagens arbetsmarknadssituation. Det finns inom diskursen ett brett spektrum av olika synsätt och åsikter om hur arbetsmarknaden på bästa sätt skall jämställas vilket ofta leder till konflikter. Ett exempel på en sådan konflikt är diskursens förhållningssätt till privat respektive offentlig arbetsmarknadssektor. Jag konstaterar att det framför allt är två områden som diskursen kretsar kring när det gäller kvinnor och mäns situation på arbetsmarkanden. Det är de skillnader som finns mellan könen när det gäller löneläge och positionsläge. Inom diskursen tycks aktörerna vara överens om att kvinnor generellt sett har lägre lön än män och att detta måste åtgärdas. Orsakerna till löneskillnaderna mellan könen anses vara att män och kvinnor arbetar inom olika sektorer och att de ”kvinnliga sektorerna” har värderats lägre. Den partipolitiska diskursen åskådliggör också att kvinnor tar ett större ansvar för hemmet än män. Målsättningen är att män i högre utsträckning ska ta del i skötsel av hushållsarbetet och i barnens fostran. Det ges dock förhållandevis få politiska förslag för att påskynda eller öka mäns delaktighet i hemmet.