I föreliggande uppsats presenteras en kvalitativ undersökning av två lärares och fyra elevers beskrivning av svenskundervisningen på komvux. Syftet med undersökningen var att ta reda på hur svenskundervisningen på komvux kan se ut, vilket innehåll den har och varför behandlar man det man gör? I bakhuvudet hade jag en fördom om att komvux är en ”pluggskola”, och därför skulle katederundervisning vara vanligt förekommande där. De båda klasserna som undersökts läser B-kursen i svenska. Undersökningen är baserad på intervjuer med lärare såväl som elever och i viss mån klassrumsobservationer. Trots likheterna som kan urskiljas mellan de två klassernas undervisning, är det olikheterna som är intressantast och som här fokuseras. Efter lärares och elevers beskrivning av svenskämnet placeras deras ämne in i tre olika analysmodeller: 1. Gun Malmgrens linjära modell med två motpoler: en förmedlingspedagogisk syn på svenskämnet och en konstruktivistisksyn på svenskämnet. 2. Wolfgang Herrlitz fyrfältsfigur (även Gun Malmgren använder den) som belyser lärarnas mål och syfte med undervisningen. 3. Olga Dysthes linjära modell bestående av två motsatta poler: enstämmighet kontra flerstämmighet. Dessa delanalyser leder fram till den slutliga tolkningen och inplaceringen av klassernas svenskämne i Lars-Göran Malmgrens ämneskonceptionsmodell. Resultatet av undersökningen visar upp två relativt olika svenskämnen. Ett mer erfarenhets-pedagogiskt ämne baserat på mycket litteratur, litteraturhistoria och eget reflekterande, och ett färdighetsämne bestående av en blandning av främst litteratur i kulturarvssyfte och formaliserad färdighetsträning. Men mina fördomar angående undervisningen som mycket traditionell katederstyrd infriades som tur var inte, utan jag tyckte mig kunna se en undervisning som till stor del har eleven i centrum.