För att bli en bra lärare tror jag att man måste skapa ett intresse för lärande hos eleverna. Detta förutsätter att man förstår sina elever. Syftet med den här undersökningen är att försöka förstå hur gymnasieelever uppfattar sitt svenskämne och om det är någon skillnad mellan olika program. Undersökningen baserar sig på intervjuer med åtta elever från fyra olika gymnasieprogram: industriprogrammet, barn och fritidsprogrammet, naturvetarprogrammet och samhällsprogrammet med humanistisk inriktning. Den är kvalitativ och en annan intervjuare hade kanske sett annat än vad som kommer fram här.Undersökningen visar att dagens gymnasieelever mest av allt uppskattar att skriva fria uppsatser och att det är viktigt med variation i undervisningen. Samtliga elever, oavsett program, tycker om att läsa och de har alla fått läskulturen med sig från barnsben. Undersökningen visar också att eleverna förkastar litteraturhistorien som något onyttigt eller som något som borde vara på historielektionerna. Grammatik är något som många vill ha men inte vet vad det är bra för. Elevens intresse är det som är viktigt. För att åskådliggöra hur eleverna uppfattar ämnet i de olika klasserna så sätts de in i två olika modeller som är framställda av Gun Malmgren respektive Lars-Göran Malmgren. Slutligen diskuteras det runt det som Gun Malmgren kallar ett högt och lågt svenskämne. De elever som är med i undersökningen påvisar att de två ämnena inte finns kvar i sin ursprungliga form och att det är främst yrkesprogrammen som innehåller några av de bästa bitarna från de båda ämnena: elevcentrerad undervisning, fri läsning och till viss del personlighetsutvecklande litteraturläsning.