Denna uppsats handlar om två gymnasielärares och fyra av deras elevers syn på det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet fungerar inom tre områden: konkurrens om betygen mellan klasskamraterna, rättvisan i att bli bedömd för sina faktiska kunskaper istället för att jämföras med sina klasskamrater och vad läraren väger in i sin bedömning av elevens prestationer. Undersökningen visar att konkurrensen om betygen inom en klass har försvunnit. Istället har ett annat fenomen uppstått, så kallad konkurrenskomplettering, där eleven efter studenten kan betala för att pröva för att få ett högre betyg. På så sätt ökar eleven sin chans i konkurrensen om högre utbildningar. Detta kan dock bidra till den sociala snedrekryteringen till högskolan då det sannolikt är elever med välbeställda föräldrar som har råd att göra detta. Om eleven bedöms för sin faktiska kunskap är svårt att avgöra efter denna undersökning. Å ena sidan kan alla elever som arbetar för det uppnå ett högre betyg än Godkänd eftersom de olika procentantalen för betygen försvunnit. Å andra sidan vittnar eleverna om att det kan vara svårt att uppnå de högre betygen eftersom de upplever att spännvidden på betyget Godkänd är för stor. De som befinner sig nära gränsen för Väl Godkänd upplever sig ha väsentligt större kunskaper än de som befinner sig på gränsen mellan Godkänd och Icke Godkänd. I lärarens bedömning av elevens prestation i förhållande till de uppställda målen får inte elevens närvaro, flit eller uppträdande räknas in. Det verkar inte heller som att lärarna väger in detta i sin bedömning utan håller sig till att bedöma elevens kunskap i förhållande till målen som Skolverket föreskriver i kursplaner och betygskriterier.