Jag ville med min undersökning få en bild av hur en gymnasieskola arbetar med läs- och skrivsvårigheter och då framförallt dyslexi. Jag ville även se om eleverna var nöjda med denna verksamhet eller om de hade några synpunkter och om stödet till dyslektiker har blivit bättre under senare år. Jag har utifrån detta ställt upp tre frågeställningar som jag har försökt att besvara genom undersökningen. Dessa frågeställningar lyder: * Hur arbetar man med dyslexi på skolan? * Anser eleverna med dyslexi att detta är tillräckligt? * Har stödet till dyslektiker blivit bättre? För att ta reda på detta valde jag att göra intervjuer med berörd personal och elever på skolan. De personer jag intervjuade var skolans specialpedagog och speciallärare. Dessa två är knutna till skolans läs- och skrivstudio och är ansvariga för verksamheten som bedrivs för elever med läs- och skrivsvårigheter och då även dyslektiker. Jag gjorde också intervjuer med två elever på skolan som är dyslektike. Av de resultat jag fick kan nämnas att verksamheten för dyslektiker på skolan verkar fungera bra. Specialpedagogen och specialläraren är nöjda med de resultat de får genom sitt arbete och får positiv respons från övriga lärare, skolledning och framförallt av eleverna. Eleverna har inget att klaga på när det gäller stödet de får på skolan, särskilt inte när de jämför med hur de har blivit bemötta på tidigare skolor. Lärarna anser också att deras verksamhet har blivit bättre om man jämför med för bara fem sex år sedan.