Gunhild Kulander (1925 - 1996) föddes i Umeå. Hennes familj flyttade snart till Lidingö, Stockholm, där hon efter kemistudier arbetade som ingenjör. En sjukdom kom att ändra hennes liv. Hon reste till Värmland 1956, där hon slutligen bosatte sig på Kymsberg, och hon arbetade här som konstnär i fyrtio år. Hennes konstverk beskrev inte de omgivande naturscenerierna. Hennes tidiga konstverk kan snarare kännetecknas som surrealistiska. Som konstnär var hon autodidakt. Hon blev berömd genom att göra en speciell slags tavlor av olika metaller. Spik, hästskosöm, läder och skinn användes för att skapa dessa ”spiktavlor”. Hon är representerad i offentliga byggnader som t.ex. SVT och Moderna Museet i Stockholm, i banker, skolor, museer o.s.v. i Värmland. Mer än tusen arbeten är signerade av henne. Många av dem visades på åtskilliga utställningar i Sverige och utomlands. Hon uttryckte sig också i lyrisk prosa men är mindre känd som poet. Slutligen är hennes namn förknippat med hennes stora intresse för miljöfrågor.