Uppsatsens syfte är att presentera konstnären och hans för- hållande som konstnär och uttolkare dels av friluftsmåleriet dels ock som karikatyrtecknare. Dessutom görs ett försök att framhålla hans förkärlek för det värmländska kulturlivet. Här synes han speciellt, enligt författarens förmenande, ha verkat som artist eller konstnärlig rådgivare för den i Karlstad bedrivna flickpensionen. Ett flertal observationer tyder på detta, bl a hans suveränt tecknade porträtt av föreståndarinnan Catharina Louise Wennerstierna. Tidpunkten för hans vistelse i Värmland och Karlstad kan med säkerhet fastställas till åren 1799 och 1800. Även åren 1798 och 1801 har i vissa sammanhang nämnts, men kan ej konkret styrkas. Ett speciellt förhållande synes han ha haft till unga fröken Sophie Heijkenskjöld, vars ålder vid hans vistelse här var 12-13 år. Ett flertal av hans konstverk har tillägnats henne, fler än någon annan person, såvitt bekant av författaren. Dessutom har han i ett specialskrivet brev med vidhängande teckning beskrivit hur man går till väga för att skapa en gouachemålning. Per Nordquist var elev till Elias Martin. Han arbetade också synbarligen en hel del tillsammans med Johan Fredrik Martin, vars etsade förlagor han i ett flertal fall akvarellerade. Han var mycket skicklig i figurteckning och överglänste där- vid hans läromästare speciellt då Elias Martin. Per Nordquist följde med bröderna på deras resor i Sverige och utvecklade en stor skicklighet i skildringen speciellt av det svenska herrgårdslandskapet. Uppdragsgivarna var i stor utsträckning den tidens bruksherrar, som ville ha en konstnärlig återgivning livet på herrgårarna, inte minst då exteriört. Interiört var det sällan fråg om. Per Nordquists liv blev kort. Endast 34 år gammal avled han 1805 i Neapel. Han fick år 1801 ett kungligt stipendium för resa till Italien och Rom. Vid avresan hösten 1801 blev hans häst, som han färdades i, skrämd och skenade utanför Helsingborg. Det bar sig inte bättre än att han föll ur vagnen och bröt benet. Från sin vistelse i sjuksängen har han förfärdigat ett antal teckningar, som är ypperliga i figurteckning och träffsäkerhet i galghumoristisk självironi vad gäller hans egen livssituation. Från hans vistelse i utlandet finns ytterst litet bevarat, då all hans produktion, på grund av smittorisk, brändes upp i samband med hans död i lungsot.