Syftet med uppsatsen var att beskriva och analysera individer ur ett livsvärldsperspektiv. Individerna har varit arbetslösa och sjukskrivna och har deltagit i en rehabiliteringsprocess. Jag har redogjort för vars och ens berättelse om deras liv och studerat deras aktuella livssituation, hur den har förändrats efter rehabiliteringen. Jag har också presenterat hur individerna har gått från hinder till möjligheter i sin livssituation. Vilket har resulterat i de processer som strävar efter att återställa balansen i livet igen, att livet åter ska få en viss vanemässig struktur. Jag har använt mig av en kvalitativ metod i form av intervjuer. Mitt material har analyserats utifrån en fenomenologisk inspirerad ansats. Slutsatsen för min uppsats är hur individernas tidsliga horisont öppnades för dem efter att ha deltagit i rehabiliteringsprocessen. Rehabiliteringen har inneburit för individernas fortsatta liv att tiden inte längre är fasthållen i nuet. Istället blir det på nytt möjligt att relatera till en tänkbar framtid.