Tidigare studier visar att intensivvårdssjuksköterskor kan uppleva frustration i samband med vården av den döende intensivvårdspatienten som får livsuppehållande behandling men inte är mottaglig för denna. Studier visar också att det finns behov av stödsamtal för sjuksköterskor inom IVA. IVA-sjuksköterskans uppfattningar om adekvat utbildning, delaktighet och om de erbjudits stödsamtal i förhållande till denna patientgrupp är däremot belyst i mindre omfattning. Syftet med studien var att 1) beskriva sjuksköterskors uppfattningar om deras utbildning, delaktighet och om de erhållit stöd i form av samtal i vården av patienter som får livsuppehållande behandling trots att den inte leder till någon förbättring; 2) jämföra om sjuksköterskornas uppfattningar skiljer sig i förhållande till ålder, erfarenhet som sjuksköterska, erfarenhet på IVA samt mellan två intensivvårdsavdelningar. Sextioåtta sjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar besvarade en enkät. Resultatet visade att sjuksköterskorna var nöjda med sin intensivvårdsutbildning, däremot efterfrågades mer utbildning, särskilt i omhändertagandet av anhöriga. Sjuksköterskorna kände sig delaktiga i vården genom till exempel uppföljningar av vårdnivån för enskilda patienter. Sjuksköterskor med kortare erfarenhet uppfattade i mindre utsträckning att de erhöll tillräcklig information beträffande de anhöriga. På avdelningen erbjöds få tillfällen till stöd i form av samtal för sjuksköterskorna.