Nyckelord: Äldre, fall, prevention, sjuksköterska och omvårdnad Fallskador bland äldre är ett globalt folkhälsoproblem. Det innebär stora kostnader för samhället och för individen innebär det ett fysiskt och psykologiskt trauma genom inskränkt rörlighet, förlust av oberoende och hälsa. Fall är ett symtom på multifaktoriella riskfaktorer. Syftet med studien var att utifrån Orems omvårdnadsteori beskriva och systematisera fallriskfaktorer, fallprevention och effekterna därav. Metoden var en litteraturstudie där 15 artiklar på svenska, engelska och norska språket från åren 1994-2003 har använts. Resultatet systematiserades efter Orems egenvårdsteori, det framkom olika huvudfaktorer till fallrisker. Universella faktorer; kön, miljö, årstid/tidpunkt och aktivitet. Utvecklingsmässiga faktorer; ålder, fysiska-, psykologiska/psykosociala samt kunskaper om hjälpmedel. Hälsoavvikande faktorer; multifaktoriella, sjukdomstillstånd och läkemedel. Preventiva åtgärder riktade mot universella faktorer; bostadsanpassning/hemsäkerhetsbedömning, utbildningsprogram och information. Preventiva åtgärder riktade mot utvecklingsmässiga faktorer; balans/styrketräningsprogram och hjälpmedel. Preventiva åtgärder riktade mot hälsoavvikande faktorer såsom hälsokontroller och undersökningar. Fallriskreducering har visats vid multifaktoriella interventionsprogram, som innefattar hemmiljöbedömning, bostadsanpassning, träningsprogram, hälsobedömningar, utbildning i egenvård och användning av höftskyddsbyxor. Kostnadseffektivitet redovisades i en undersökning att då en upplärd sjuksköterska lärde ut träningsprogrammet.