När en kvinna drabbas av bröstcancer innebär det ett hot mot den fysiska existensen och det psykiska välbefinnandet, men även mot en kroppsdel som har stor betydelse för kvinnans identitet och självkänsla. Behovet av stöd är stort för att kunna hantera sjukdomen och situationen. Familj, vänner och professionella vårdare kan tillsammans ge tillräcklig hjälp för att fylla de nya behov som uppstått. Kunskap och förståelse hos dem som står runt omkring är viktigt både för kvinnan och de anhöriga. Syftet var att belysa kvinnornas upplevelse av stöd och brist på stöd i samband med bröstcancer. Metoden var en litteraturstudie där 16 artiklar och en avhandling från åren 1995-2002 granskades. De kategorier som framkom var anhöriga, socialt nätverk och sjukvårdspersonal. De olika kategorierna upplevdes både som stödjande och ickestödjande av kvinnorna, vilket beskrivs i underkategorier. Det stöd som ges är emotionellt, praktiskt, socialt, informativt, och ger bekräftelse av egenvärde, hjälp till krishantering samt att vården ges kontinuerligt. Kvinnor med bröstcancer upplever känsla av ensamhet, distansering, brist på engagemang/förståelse, kontinuitet och emotionellt stöd och andra människors lidande som negativt stöd. Sjuksköterskan har ett speciellt ansvar för kvinnans välbefinnande under vårdtiden och i diskussionen visade det sig att sjuksköterskan kan bli bättre på att bedöma kvinnans behov, för att därigenom kunna ge ett ännu bättre stöd.