Nyckelord: Sexualitet, omvårdnad, kompetens, kommunikation. Sexualitet är en integrerad del av människans personlighet och uttrycks i hennes sätt att känna, väcka känslor samt i att röra vid varandra. Handlingar och gensvar påverkas av sexualitet och därigenom påverkas vår psykiska och fysiska hälsa. För att ge god omvårdnad ur ett helhetsperspektiv bör sjuksköterskan se sexualitet som ett grundläggande, mänskligt behov och vara medveten om sina personliga normer och värderingar. Trots sexualitetens betydelse ses den sällan i omvårdnadsdokumentationen. Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan och patienten samtalar om sexualitet och att besvara vilken kunskap sjuksköterskan har om sexualitet för att kunna tillgodose patientens behov att tala om ämnet. Studien skulle även besvara hur sjuksköterskan skapar möjlighet för patienten till samtal och samtalets innehåll. Studien har genomförts som en litteraturstudie där tidigare forskning sammanställts. Resultatet visar att sjuksköterskan sällan diskuterar sexualitet med patienten, trots att 87% anser att det hör till yrkesrollen. 71% av patienterna vill att sjuksköterskan initierar samtalet och sjuksköterskan kan utgå från att patienten vill samtala om sexualitet. Hindrande faktorer uppges vara: genant att initiera ämnet, brist på kunskap, tid och enskildhet. Samtalets innehåll speglas av avdelningens specialitet och fokuseras på samlaget. Gifta och heterosexuella patienter får oftare information om sexualitet. Sjuksköterskor med högre kunskap har liberalare attityd till sexualitet. Utbildningsnivån och sjuksköterskornas uppfattning om den egna kunskapsnivån varierar. Sjuksköterskors attityder och kunskaper om sexualitet har ej förändrats de senaste tjugo åren.