Inom sjukvården lämnas dagligen svåra besked som förändrar människors framtida liv. Syftet med studien var att beskriva de upplevelser och erfarenheter föräldrar fått i samband med att svåra besked lämnats. Metoden har en kvalitativ ansats och datamaterialet utgjordes av biografier. Biografierna var skrivna av både kvinnor och män samt utgick ifrån olika sjukdomspanorama. Någon begränsning när det gäller tidsperiod gjordes aldrig. Studiens material kom dock att begränsa sig mellan åren 1986 – 1996. Bearbetningen av datamaterialet har inspirerats av fenomenografisk metod. Analysen resulterade i åtta beskrivningskategorier som motsvarade upplevelser och erfarenheter som föräldrar haft och fått när svåra besked lämnats till dem. Två av beskrivningskategorierna fick två respektive tre underkategorier. Beskrivningskategorierna var: Att reagera känslomässigt; Att få sina värsta farhågor bekräftade; Att inte ta till sig det som sägs; Att leva i ovisshet; Att kastas mellan hopp och förtvivlan; Att få medkänsla och stöd; Att inte få medkänsla och stöd från personalen samt Att få dubbla budskap. En slutsats av studien var att hoppet är en stark kraft som får föräldrarna att orka vidare. Hoppet finns också med ända in i det sista, även om de fått beskedet att hoppet är ute.