Attac Sverige är en nystartad rörelse som snabbt fått mycket uppmärksamhet i medierna. Syftet med denna undersökning är att granska hur en ny rörelse uppmärk-sammas i pressen, vilken uppfattning som förmedlas och hur den stämmer med den bild rörelsen för ut. Avsikten är även att undersöka skillnader och likheter mellan morgonpress och kvällspress samt i förhållande till tidningarnas politiska färg. Hur ett fenomen beskrivs beror alltid på vissa omständigheter som kan vara både medvetna och omedvetna hos avsändaren. Ingen bild kan vara helt igenom objektiv, den uttrycker alltid ställningstaganden i fråga om intressen och vinkling. Läsarens uppfattning om innehållet påverkas också av de värdeladdade eller ideologiskt omstridda ord skribenten använder sig av. Den kvalitativa innehållsanalysen har gjorts utifrån ett ideologikritiskt perspektiv. Genom att först kategorisera tidningsartiklar och Attacs eget material har vi sedan tolkat texterna för att få fram en bild av rörelsen och dess medlemmar. Resultatet visar på både skillnader och likheter mellan de olika tidningarna. Kvällspressen förmedlar en mer balanserad bild av rörelsen än vad morgonpressen gör. Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet är öppet kritiska till rörelsen där Svenska Dagbladets åsikter redovisas tydligt på ledarplats medan Göteborgs-Postens negativa inställning även lyser igenom i en del av tidningens nyhets-artiklar Attac kritiseras av pressen för att vara en vänsterrörelse vilket de själva förnekar. En analys av språket i deras eget informationsmaterial visar att de, medvetet eller omedvetet, frekvent använder sig av ord som är vanligt före-kommande inom vänster-partiet. Detta tillsammans med inriktningen på sak-frågorna och medlemmarnas politiska tillhörighet kan göra att pressens uppfattning stärks Attac ser sig som en fredlig folkrörelse som genom att engagera och utbilda människor vill visa att en annan värld är möjlig. Tidningarna ger en något annorlunda bild och beskriver rörelsen bland annat som en lättviktig proteströrelse som demonstrerar emot globalisering och orättvisa. Vilken som är den verkliga bilden av Attac har inte varit vår avsikt att undersöka utan lämnas till var och en att bilda sig en egen uppfattning om.

Attac Sweden is a recently established movement, which has obtained much attention in the media. Our purpose is to study how a new association gets attention in newspapers, what opinion that is mediated and if the papers’ reality corresponds to the movements’ idea of them selves. The purpose is also to investigate what differences and equalities there is between morning- and evening papers, but also differences considering the papers political affiliation. How the sender describes a phenomenon always depends on certain circumstances that can be either obvious or concealed. No picture can be absolutely objective, it always takes a stand in interests or biases. The readers’ view of the content is always some how, influenced by the emotive and ideological words the writer use. The qualitative content analysis has been done considering an ideologicalcritical perspective. By categorising the articles and Attac’s own material we have interpreted the text to find the picture of the movement and its’ members. The result shows both differences and equalities between the different papers. The evening press seems to bring a more balanced reflection compared to the morning press. The morning papers shows their critical opinion more openly where Svenska Dagbladet makes their statements in the leader articles whereas Göteborgs-Postens attitude is obvious even in some of the news articles. Attac is criticised by the papers to be a left-winger organisation, something they firmly deny. But by analysing the language in their own information material it is obvious that they, deliberately or not, frequently use words belonging to the left-wing party. This fact, together with how they present their issues and their members’ political affiliation, can confirm this point of view. Attac sees themselves as a peaceful national movement, which by engagement and education wants to prove that another world is possible. The press gives a slightly different picture and describes the movement, among other things, as an insigni-ficant protest organisation, which demonstrates against globalisation and injustice. What the real picture of Attac looks like have never been our purpose to investi-gate, that is left open to one and another to make their own opinion about.